Parken / Flyga
Idag när min son och min man cyklat för att handla tänkte jag på att flyga. Jag förhandlade med de delar av mig som inte kan det, hörde efter om de kunde stanna i lägenheten och släppa iväg mig en stund. Jag låg på den orientaliska mattan i vardagsrummet. Jag började försiktigt med att sväva över skogen intill huset, ner mot vattnet, den del av Mälaren som sträcker sig till våra trakter.
*
Jag tänker ibland på att skogen i Sverige är så ung, planterad av människor. Där Uppsala tar slut, mellan Lyssnaängsbadet och Vårdsätraviken finns ett avspärrat område där skogen inte rörts på hundra år. Det är till för vetenskapen och dit in slipper endast forskare och bara för att observera. Vi andra kan titta in på snåren från några nybyggda träbryggor kommunen låtit uppföra längs strandpromenaden.
*
När vi åker norröver, till min mans hemtrakter kan han se ut genom vindrutan och säga att granåkrar kan vara fina ändå. Jag hörde på vetenskapsradion att det finns forskare som menar att bara tre procent av jordens landyta består av orörd natur, det vill säga platser där det finns livskraftiga populationer av alla de djur som tros ha levt i området för 500 år sedan.
*
Jag älskar städer, sa jag när vi var på resa till Budapest för drygt femton år sen. Min man, som då var min nyblivna pojkvän, skrattade och sa: du tycker om träden, om parkerna. Jag skrattade, vi stod på kullerstenen intill ett körsbärsträd vars löv just spruckit ut.
*
Jag har skrivit om parker många gånger. En text utspelar sig i botaniska trädgården i Rio de Janeiro. Ett ungt backpacker-par möter ett annat par som heter Nina och Petrus. De bestämmer sig för att göra sällskap i Rio. Jagberättaren tycker att allt är äckligt: de långa svarta hårstråna i duschen på hostelet, det andra parets lunch - friterade småfiskar med huvudena kvar - men hon går med på deras förslag att åka till botaniska trädgården och pratar glatt om hur det var när hon och pojkvännen besökte Versailles förra våren. I parken regnar det och egentligen är ”botaniska i Göteborg finare”. Hon hittar ingenstans att duka upp baguetterna och bubblet. Nina och Petrus går och känner på bambusnåren. Hon är livrädd, men vill inte visa det. Parken är för lite park, den är för stor, för öde, och när den stänger blir hon kvar. Jag döpte texten till självporträtt och vet inte vem jag är mest lik: jagberättaren som i verkligheten hette Emelie eller textens Nina.
*
Jag insåg i förmiddags att avstånd fungerar på ett annat sätt när man lämnat det mesta av sig kvar på mattan i lägenheten, så jag flög till Rio, Guds stad, svävade vid Corcovado, över botaniska trädgården - då ringde min man från affären och frågade hur det ser ut för mig till veckan, om jag kunde hjälpa honom att plocka upp en mic han beställt begagnat över nätet.
*
På Wiks folkhögskola såg jag min första magnolia. Den växte intill väggen på innergården där jag talade med min man för allra första gången. I botaniska trädgården i Krakow såg jag till min förvåning en magnolia större än ett äppelträd med blommor stora som kaffekoppar. Nu har det blivit på modet med magnolia överallt, i centrala Uppsala står de rad efter rad med klena plantor insprängt mellan galleriorna.
*
Inget är orört, och ändå tycks mig träden oskyldiga, de växer där de hamnat. Det finns en björk vid busshållplatsen vid Solistvägen där jag oftast stiger av och på som jag brukar undra om den tänkt nåt om sitt läge.
*
I Budapest satt jag och min pojkvän sista dagen i en park och skrev. Innan hade vi gjort sådana kullerbyttor där man håller om varandras anklar och tillsammans bildar ett hjul. Vi var ju bara tjugo år och kunde göra sånt. Jag skrev ett fiktivt vykort i min anteckningsbok, från en kille som blivit dumpad till sin före detta tjej. Jag minns att jag skrev något om att sitta i solen och flämta, men jag är osäker på om killen skrev det om sig själv, eller om en hund. Över oss flög plötsligt en bisvärm, som om vi befunnit oss i en tecknad serie.
*
Parker tycks höra ihop med städer, utanför dem finns naturen, orörd eller ej. Kan en del av en stad vara något annat än staden? Men kan ett körsbärsträd, en magnolia, en dunge bambustammar, en björk, en bisvärm vara en stad?
*
Denna helg veckan före påsken år 2022 är alla parker i Uppsala täckta av snö.
*
Anteckning: vid tillfälle, skriv ner de minnen du har av Uppsalas parker, som den gången du låg bakfull intill Johanna, Minna och Matilda i parken vid rektorsvillan, era vårjackor utbredda på marken som var blå av scilla.
Kommentarer
Skicka en kommentar